kfasse

Å äntligen är det slut på strålningen. Sååååå underbart. Ofattbart att jag inte ska iväg till strålen nått mer.
Igår var jag på läkarbesök på strålen.
Inget nytt kom fram där. Mammografi om ett år. Skulle äta Diklofenak mot mina onda leder vid behov. Onda leder ja de kan man lugnt säga ja har. I natt somnade jag inte förän efter halv 2. Hade så ont i knäna och fötterna så jag nästan grina. Alvedon o Diklofenaken hjälpte inte. Något lite bättre idag.

I kväll ska gubben och jag fira att allt detta är över. Jag ska aldrig tillbaka till de där hemska stället igen, bara nu till att få Herseptinet till juni ca nästa år. Efter de ska jag aldrig visa mig där igen hoppas jag, men garantier för de kan ju ingen få.

Frågade Anders om de va nått särskillt han va sugen på att äta som är festligt i kväll?
Nått jag längtar efter sa han som  du integjort sen du blev sjuk är din köttfärspaj. Ok. Sakt och gjort. De blir de.
Inte så festligt kanske, men ja vet han älskar den, och jag har inte haft lust att göra den tidigare. Va gör man inte för lilla gubben. Han har inte mått så bra han heller under de senaste 7 8 månaderna han heller. Nu ska vi bara se frammåt båda två. Leva länge, göra de vi har lust till. Strunta i att spara pengar till kommande dagar. De kan vara snart gjort med de, så nu ska vi bara som sakt se frammåt och ta hand om varann.

Sist men inte minst till er alla som kommenterat på min blogg. GE INTE UPP. Jag ska hälsa på hos er igen, men lusten och tiden har inte varit den bästa sista tiden att hälsa på.



Gubben och jag i kväll. Hi hi. Tjingeling