Länge sedan jag skrev här...
En sorgens dag hemma hos oss. Silvergranen har dött.
Kenth som håller i spaden hjälper Anders med att hugga av de flesta rötter innan de ska
fälla den. Det blev så konstigt sen den kom bort. Så mycket insyn från gatan till altan, men de finns de ju i och för sig hjälp emot. Granen har varit områdets högsta gran till advent med belysning i. De sista åren ha vi haft 5 ljusslingor i den, så den var maffig.
Må så gott alla som titar in.
Härligt att se att du är tillbaka.
synd på en så ståtlig gran.
nu blir det ljust istället.
Kram Ingrid
ja, men jag saknar den inte....skatorna har fått leta upp någon annan stans att bygga sitt bo!
Kramilikramen!
Oj så....så sorgligt... Ja man planterar ju inte en likadan i en handvändning precis.....
Hoppas din sommar har varit bra...
Kram på dig
Margaretha
